Brrrr...

...nu är det kallt...riktigt kallt....jag överlever men Soja får köldkramp så fort vi ska gå ut vilket försvårar utförandet av naturliga måsten så som att kissa o bajsa! Lilla Gumman, tycker riktigt synd om henne, ikväll har vi börjat smörja trampdynorna med tassalva, hoppas det har effekt imån, såg ingen skillnad på kvällspromenaden.

Imorgon styr vi kosan mot julfirande med nära o kära i småland, vi hoppas på en lugn roadtripp i en varm bil. Nu håller vi tummar och (iskalla) tassar att termomtern är snällare på de lite sydligare breddgraderna!

Vill nu önska alla underbara läsare, våra kära vänner och alla andra vi känner

En riktigt GOD JUL!

Lägesrapport!

Snö, snö o åter snö! Jag är glad att vi har snö, jag gillar snö o vintern ska vara vit o kall! Dock saknar jag samtidigt gröna gräsmattor, dagar som är ljusa mer än 6 timmar, händer som inte förfryser när man under 30 sekunder försöker använda klicker och ge vovven en gotta!

Vi kämpar på bäst vi kan i denna årstid, bara att gilla läget, att acceptera att träningen inte blir på samma vis som under resten av året. Ridhus är en räddning även om det är som en frysbox med instängd kyla, sand som ställer till vissa moment, MEN, man kan iaf träna en hel del....o det gör vi! Privatlektionerna med Hanna o Fredrik fortsätter så ofta vi får till en tid o det tar oss framåt även om det inte tränas så mycket som man skulle önska mellan tillfällena. Vi gör våra små framsteg mot Lkl III sakta men säkert med ett o annat bakslag men jag känner mig fullständigt trygg med den träning vi gör, Hanna o Fredrik guidar oss på bästa sätt! Åse o jag delar på lektionen vilket är en riktigt bra lösning, Åse lyssnar åt mig o jag åt henne (när man kan använda händerna utan att frysa ihjäl antecknar vi oxå), sen försöker vi träna ihop så ofta vi kan o då kan vi hjälpa varann o minnas va som sas på förra lektionen, toppen, o sååå kul att se hur våra hundar utvecklas, man blir lätt hemmablind så någon annans ögon är guld värda, både vad gäller det som behöver förbättras men även det som blir bättre och förändras!

För övrigt myser vi mycket nu, man får mer tid för det när man har "rätt" att vara inne ;) Långpromenader i ett gnistrande vinterlandskap är också fantastiskt. Så....nu får man passa på att vila lite mer, vila kan oxå ge resultat tror jag, mysa i soffan, träna det man kan o intvänta varmare tider. Sammantaget är jag nöjd med tillvaron, Soja verkar oxå vara det, även om det spritter lite väl mycket i benen när vi tränar, mycket konserverad energi som bara måste ut, tokhöna! Enligt henne ska det snart bli valpar i huset oxå så ett litet kort jullov nu passar som handen i handsken!!

Promenad förra vintern. Temperatur: ca -30

Vintern 05-06, lillplutta!

foto: Oscar H-C, som vanligt ;)!

2011 here we come!

Fick denna fina på posten häromdagen! Den skall fyllas med massa roliga hundaktiviter...

...har du något roligt på G som borde skrivas in här kanske??! (kommentera ;) )

framsidan

baksidan

Lyckans ost...

...är jag som varje dag får njuta av den här godingen!

foto: Oscar Hill Cedergran

Ibland...

...är det bara så skönt att ha en kväll i soffan!

eller varför inte i biabädden

eller nära min matte!

Härliga höst!

Några fångade ögonblick från dagens långpromenad!

Foto: Oscar Hill Cedergran

LYCKA!

Ja mina damer och herrar, Lkl II är nu ett (kärt) minne blott och vi kan i vår starta i Lkl III :)!!!

Idag har Soja och jag tävlat och jag kan faktiskt inget annat än att kalla min lilla duracellhund för en liten stjärna....första pris och klassvinst, inte rysligt hög slutpoäng pga en nolla men totalt va hon grym och hon är en fröjd att få guida på appellplan.

Poängen blev:

Platsliggning: 10

Fritt följ: 9,5 (nåt snett sättande men med kommentaren: Bra position, bra kontakt)

Läggande under gång: 10

Inkallande med ställande: 8 (snett sättande och domaren tyckte jag ställde lite sent)

Rutan: 10

Apportering: 0 (tjuvstart och lite slarvigt slut)

Hopp: 10

Fjärrdirigering: 8

Helhet: 9 (Trevlig hund!)

Poäng: 169,5 och klassvinst!

Detta var våran andra Lkl II start, på båda tävlingarna har jag haft en riktigt härlig känsla genom programmet, tack vare dig Soja! Dessa minnen tar vi nu med oss mot våra nya mål och i träningen under vintern!

Tack för alla fina grattishälsningar, härligt att ha så många som gläds med oss! En stor kram till våra bästaste tränare Hanna och Fredik, era råd, kunskaper, ert engagemang och allt pepp är guld värt!

Nu ska jag krypa till kojs brevid min lilla stjärna, vi kommer nog båda sova gott i natt!

Stor kram från en nöjd och stolt matte!

Tänkvärt!

Ofta när man tränat/tävlat tänker man ju på det efteråt, en liten utvärdering helt enkelt. Min vän Karin sa en gång en sak som fastnat i mitt huvud: "Tänk oxå på vad din HUND skriver i SIN dagbok".....ett riktigt bra perspektiv.

Idag har Soja och jag haft privatlektion m Hanna, alltid så bra o roligt! Tack Hanna, att du står ut med oss och alltid är så positiv! Min utvärdering är att det va lite väl mycket "gör först, tänk sen" från Sojas sida. Hon har ju en underbar energi MEN ibland blir det en nackdel när hon kopplar på benen före hjärnan. Förutom lite missar här o där så hade vi det gott på plan och fick dessutom lite nya uppgifter att jobba vidare med, kul!

Soja skriver nog i sin dagbok ikväll:

Träning idag, skitkul som vanligt, jag va laddad, såååå laddad, hade lite energi som bara va tvungen att få komma ut. Matte blev nog lite trött på mig, hon bad mig samla ihop mig och jag försökte...verkligen. Sen skulle jag springa till rutan, enligt morsan hamna ja lite fel, petigt tycker jag men men , sen när jag väl hamna rätt så kasta morsan bollen FEL, flera gånger desstom, så till slut fick Hanna kasta istället, riktigt pinsamt tyckte jag., snacka om noll koll...då tänkte jag....samla ihop dig morsan. Fick testa massa nytt som roliga Hanna hade ordnat och sånt är riktigt kul, jag gillar utmaningar. Jag är iallafall nöjd med dagen, jag fick träna, jag fick kampa, jag fick min gula pipis...och jag fick matte att skratta!

Så...nästa gång du tänker på hur din hund agerat...tänk oxå på hur din hund tycker att DU agerat!

Tack Karin för att du på ett så fint sätt uttryckte det som borde va så självklart!

Älska...

hösten! Många klagar nu över kyla och mörker...jag stortrivs! Hösten är min absoluta favoritårstid....den klara kalla luften, alla vackra färger och att få krypa upp i soffan med massa tända ljus i lägenheten! Tänk att få lämna alla fästingar, alla myggbett, all ormskräck , alla tokvarma bilar...är det inte fantastiskt;)! Håller absolut med om att alla årstider har sin charm men som sagt..hösten är min favvo! Så till alla er som tycker det känns tungt med höst...tänk ett varv till...det finns såååå mycket härligt som väntar!

Girl power!

Åter från Bryssel, hade det toppenbra o Soja hade det finfint hon oxå, va supermysigt att ses igen på Måndagskvällen, hångelkalas utbröt direkt!

Soja o jag ska vara hemma själva några dagar, husse far till huvudstaden och blir där ändå tills på tisdag! Såklart trist att va utan honom men jag har tänkt fördriva tiden med en hel del träning, långa promenader i skogen och en massa mys! Dessutom blir det gott om plats för soja o mig i dubbelsängen.....Soja brukar va snabb att infinna sig på husses kudde när tillfälle ges;)! Inget ont som inte för nåt gott med sig! Önskar er alla en skön helg!

Vovve i Bryssel som fattat poängen med flexikoppel!!

ps. Vi blir löjligt glada av kommentarer!!

Semester!

Hej alla sköna läsare, Dojan har fattat pennan! Nuu förstår ni väntar några dagars semester, ska bli riktigt skönt faktiskt, 3 dagar på egna ben, utan matte o husse i hasorna, puh så avkopplande. Matten o hussen ska till nåt som heter Bryssel, vet inte riktigt va dom surrar om men det låter krångligt på nåt vis tycker jag. Inte nog med att dom verkar tycka detta ska bli toppen, dom säger även att dom ska flyga....ojojoj...kunde nästan inte hålla mig för flabb när jag hörde det men jag ville inte slå ner på dom så jag höll snattran! (o matte tycker att jag kan ha storhetsvansinne, phä, ska hon säga....flyga....haha...undrar hur långt dom kommer?!) Jag hoppas att dom på nåt sätt lyckas ta sig till Bryssel för jag vill ha min weekend hos husses päron, trivs riktigt bra där...dom leker med mig så fort jag vill, ger en massa godsaker på matan OCH husses farsa sover på madrass för att jag ska kunna sträcka ut spirorna i sängen brevid morsan....det kallar jag tvåbeningar som hajat ordningen!!!

Nu ska jag gå o mysa lite med matte, ni vet hon e inte lika självständig som jag utan tycker detta med att vi ska va på olika ställen e lite ledsamt...stackarn..får nog gå o ge na´ en puss!

Chill out! /the one and only

Happy Birthday!

För exakt fem år sedan såg en liten tigrerad boxerdam världens ljus för första gången....efter några veckor fick hon flytta till Örebro...där väntade en husse och en matte som hon från första sekund tog med storm......denna lilla energifyllda krabat förgyllde livet direkt på ett oväntat stort och mäktigt sätt! Fem år senare har den lilla krabaten blivit ca 27 kg tyngre, lite grå om nos och öron men har fortfarande samma förväntansfulla blick, energifyllda livslust och om det nu är möjligt en ännu större plats i husse och mattes hjärta!!

GRATTIS ÄLSKADE LILLA SOJA DOJA, the one and only, PÅ DIN FEMÅRSDAG!

I LOVE YOU SOOOOOO!!

I dag hurrar vi även för Sojas bästis Rut som oxå fyller år idag! Grattis lilla Rutantutan på treårsdagen!

Eftermiddag i Svampskogen!

Idag har vi varit i svampskogen. Utdelningen blev inte så stor men njutningen av att bara strosa runt i skogen är belöning nog (men lite mera gult hade ju inte suttit fel såklart). Soja trivdes såklart, hade ju fyra tvåbeningar att springa emellan, hon sover gott nu!

Vi har ju turen att vara vän med en mästerfotograf o han hade med sig kameran idag oxå!

Vaktar guldet!

Husse o Dojan connection!

Två individer som har stooooor plats i mitt hjärta!

Foto

(och bildrättigheter):

Oskar Hill Cedergran

Pepp!

Soja och jag har tur...vi har nämligen hittat två helt underbara privattränare! Hanna o Fredrik ska guida oss vidare i våran träning och jag är så glad och tacksam över detta, det känns toppenbra!!

Soja är en stjärna!

Debuten i Lkl II är avklarad...att samla mod att anmäla tog mig lite tid men till sist så...och jag ångrar mig inte....trots ett missat 1:a pris kändes det som en STOR seger för oss....Soja va grym...hon gick så jäkla bra att det var en fröjd att få guida henne igenom programmet! Poängen blev:

Platsliggning: 7,5 (hon kröp lite tyvärr, men det var en väldigt lugn och fin plats med stabila hundar så jag är nöjd o glad att vi fick den erfarenheten efter allt vi varit med om på tävling.)

Fritt följ: 10 (Underbart, helt enkelt underbart, det bästa fria följet vi gjort, hon va grym!)

Läggande under gång: 9

Inkallande med ställande 9,5

Rutan: 0 (blev helt fel, riktade henne för dåligt o så blev det fel helt enkelt)

Apportering: 7,5 (tog med tassen på apporten innan gripandet, men bra fart o något snett sättande.)

Hopp: 9,5

Fjärrdirigering: 9,5

Helhet: 10 domarens kommentar: Trevligt ekipage med härlig attitid :)!!!

Jag är NÖJD, min älskade lilla duracellhund höll ihop trots att hon gick på tårna och vi hade såå kul ute på plan, det är värt allt för mig!! Inte nog med detta...vid prisutdelningen skulle domaren ge ett ekipage "Domarens Pris": " För ett spikat fritt följ. Erat fria följ är min dröm" va motiveringen och domaren fällde faktiskt några tårar av rördhet....jaa...ja blev ju oxå rörd då såklart! Tack Bettan för dom mycket värmande orden, det kommer peppa oss lång tid framöver!!

Min älskade lilla discohund vad du förgyller mitt liv!

Hopp och förtvivlan

Puh...livet har varit tufft minst sagt dom senaste dagarna....I Torsdags blev soja akut jättedålig från ingenstans. Vi hade varit på besök hos våra vänner Anna o Johan o Sojas bästis Måns (boxerhane på 2 år). När vi kommer hem runt lunch är allt som vanligt, soja har varit pigg o glad hela dagen och lekt o haft skoj med måns. Jag går direkt till frisören o när jag sitter där får jag helt plötsligt telefon...på salongen...hmm....det är patrik som säger att soja är dålig. Vi avvaktar o så ringer han igen o säger att vi måste till strömsholm NU. Snabbt hem för att möta upp dom. Soja försöker vifta lite smått på svansen men är i övrigt helt borta o gör inga kontaktförsök. Ilfart till strömsholm....kan lova att det käändes som minst 300 mil den ggn....kortare andningsupehåll o skakningar på vägen in....det enda man kunde hgöra va att peppa henne att hänga i....tårarna strömmade hela vägen o paniken var ett faktum. Väl framme var ett akutrum fullt med personal förberett för oss o allt gick i en rasande fart...dropp, röntgen. prover undersökning....man bara va där...man hängde inte med...man bara grät o försökte förstå vad som egentligen pågick....för två timmar sen va soja som vanligt sen helt plötlsigt står man där o vet inte om det finaste man har orkar fortsätta....Veterinären kollar o kollar o börjar böja nacken...uppåt inga problem, åt ena sidan inga problem men åt andra då skrek soja ett hjärtskärande skrik så att jag fick lämna rummet och hon visade vet att du rör f*n inte min nacke igen.....ok..alltså nånting i den regionen....men VAD?? Snabbt beslut om inläggning på intensiven och vidare utredning, smärtlindring och dropp under natten och morgondagen......då kom det värsta jag varit med om i hela mitt liv....att lämna min lilla stjärna där och åka hem.....att se hennes medtagna frågande blick och att överge henne när hon mådde så fruktansvärt dåligt var...ja va ska jag säga...skakade och grät som ett barn...att se dom ta iväg henne med droppslangar o grejer överallt är en syn som jag sent kommer att glömma men som jag hoppas var både första och sista ggn jag behövde se....att gå med kopplet i ena handen ut till bilen och inte veta vad som skulle ske....ja....om hjärtat kan gå i tusen bitar som man sjunger i sången...då gjorde både mitt o patriks det. Vi klarade inte att åka hem så vi åkte till Brittmarie och Max i Eskilstuna där vi fick lite kaffe och smörgås o fick prata och gråta lite och gosa med pappa norton...mycket skönt. TACK söta ni! Natten till fredagen kan jag säga att jag inte sov många minuter...låg o titta på mobilen och fasade för att den skulle ringa...för då skulle hon ha försämrats. Tankarna for oavbrutet genom huvudet. Natten blev till dag men inget kändes ju bättre...ringde till Strömsholm men ingen vet. hade möjlighet att prata just då.bara att vänta....igen. På förmiddagen ringer en toppenbra veterinär som säger att hon undersökt soja precis o att hon INTE reagerade i nacken längre. Hon tyckte en ortoped skulle göra en nogrann genomgång av henne så då var det bara att vänta.....igen. På eftermiddagen ringer hon igen...och säger dom bästa orden jag någonsin hört någon säga....."jag tycker soja ska få komma hem ikväll"....jaaaaaaaaaaaaaa!!!! Det de tror har hänt är att hon nog fått en rejäl nacksmäll i leken med måns och att muskeln svullnat o tryckt på alla nerver runt kotpelaren o att hon typ fått smärtchock, inget tyder på något annat, allt annat var u.a. och ortopeden frikände alla leder och knotor;) Vet. tyckte inte att Soja verkade trivas med att vara inlagd utan att det var bättre att hon fick komma hem så att hon kunde slappna av ordentligt och sova för att återhämta sig. SÅKLART SKA HON HEM!!!! Att få se lilla stumpan komma stapplandes i korridoren med plåster på varenda ben var så underbart...då rann glädjetårarna i strid ström o mitt leende gick nog runt hela huvudet....trots att hon var så medtagen o trött skulle vi absolut hångla lite o sen UT från det där stället! Sen vi kom hem har hon i stort sett bara sovit...hon sover o sover o sover....men sömn är ju det bästa sättet för återhämtning så det är ju toppen....även om matten utan tålamod vill se gamla vanliga dojan NU;). Hon äter dricker bajsar o kissar iaf så allt borde ju gå åt rätt håll.....bara hon blir helt bra så får hon sova hur mycket o länge hon vill! Så nu blir det vila, lite piller och promenad i sele några dagar sen hoppas jag så att vi kan sätta punkt för den här historien........Soja är min bäbis....hon måste bara må väl...annars brister mitt hjärta!

TACK TACK TACK alla underbara vänner...tänk va bra man har det som har så mycket underbara människor i sin närhet som finns där när man som bäst behöver...LOVE U!!!

Har säkert missat en massa detaljer o så men det är svårt att återge allt detta i text....men nu vet du iaf lite vad som hänt!!

Det har såklart hänt en massa roligheter också sen vi blogga senast men det tar vi nån annan dag....även jag har lite sömn att ta igen kan jag lova.....men det är ett mindre problem!

Njut lite extra av din fyrbening eller nån annan som du gillar mest av allt;)!

Ånnaboda!

Vissa dagar är livet bara härligt..igår va en sån dag! Jag,min jobbarkompis Camilla och Soja åkte till Ånnaboda...det va premiärturen dit för sommarsäsongen! Ånnaboda är ett helt underbart ställe och det är verkligen Sojas paradis på jorden...när hon hoppade ur bilen och förstod var vi va hade glädjen inga gränser....hon yrde runt och jag o camilla gick bakom o skrattade!! Vi va där i drygt fyra timmar...gick runt sjön, hade picnic och bara njöt i den strålande solen....Soja sprang omkring, lekte, badade och låg o mös med oss på filten.......som sagt....vissa dagar är BARA härliga!

Tankar och funderingar

Har gått i lite tankar sista tiden och vänt på saker och ting, fram och tillbaka, bak och fram. Har inte kommit fram till nån lösning än men känner att jag vill skriva av mig lite. Det jag funderar kring är platsliggningen och då den med skott.

Soja har aldrig varit det minsta skottberörd. Bästa betyg på den delen på både MH och MT och i verkliga livet aldrig nånsin reagerat.

Platsliggningen har aldrig varit våran grej, jag själv hatar det momentet med allt som kan hända vilket säkert överfört dåliga känslor till Soja (idiotiskt jag vet men så är det)! Vi har jobbat myyyycket med det och fick till en lugn och fin plats MEN på två av våra tävlingar har Soja fått hundar på sig....hon har alltid skött det galant men INTE tyckt att det varit särskilt trevligt såklart så nu är vi där att hon ligger för att hon ska men tycker inte det är särskilt bekvämt.

Åter till skotten.....som sagt en helt oberörd vovve.....en promendad i parken en vanlig kväll för en tids sen, vet inte exakt när det var men det var i samband med någon högtid. Vi möter tre unga killar.....SOM KASTAR EN FRÄSANDE SMÄLLARE PÅ SOJA....den smäller av precis under hennes ben..........
.....ja ni förstår själva.....det har satt vissa spår......

Soja klarar fortfarande skott bra.....MEN i kombination med den obekväma situationen som platsliggning är för henne blir det liksom för mycket.....

Vet inte hur jag ska göra....hur långt ska jag pressa henne....har försökt träna odramatiskt, lugnt, på avstånd, ensam etc etc etc MEN......

Funderingen är att helt sluta med platsliggning med skott o helt enkelt avstå från det på tävlingar för att rädda det som räddas kan inför "vanliga" lydnaden, för utan platsen där kan men ju hälsa hem men i brukset kan man ju faktiskt klara sig bra ändå med lite tur?! Jag vet att platsen har mycket dyrbara poäng men till vilket pris????

Ni har nog förstått mitt dilemma och jag funderar vidare.......en sak är iaf säker.....Soja är framförallt min bästa vän och att tävla henne är en liten bonus.....att få tillbringa livet med henne och ha ynnesten att få träna denna lilla arbetsmaskin är mycket mer värt än tävlingsresultat så oavsett vad så vet jag att det blir bra till slut!

ALMA!

I helgen har vi haft finbesök! I Torsdags kväll kom systerdotter Alma, ensam med tåget!, hit för att mysa med oss några dagar.....toppen tyckte vi alla! Soja blev helt ifrån sig när hon klev av tåget! Det har varit så roliga och mysiga dagar och nu är det jättetomt här hemma...vi ses snart igen skruttan!!

Det går aldrig att sitta för nära varandra!

Man kan alltid va tillsammans...på något sätt!

Frukost på sängen! - Kan man få smarra liiite??

Som sagt....alltid tillsammans!

Måns fick sova över en natt. Alma hade inget emot att sova med en boxer åt varje håll. Samtliga tre snusade sött brevid varandra hela natten!

På önskelistan över aktivteter stog bl.a. att få träna soja på hundklubben och det fick hon så gärna. Eftersom Alma är en sån bra hundtränare lyckades hon på bara ett litet kick få Soja att springa genom fyra hinder på rad;). Imponerande;)!

Lite lydnad fick det oxå bli!

Linförighet!

Inkallning

Hausse-läger!

Varning: finns risk för att följande inlägg kommer innhålla många upprepningar av ord som fantastiskt, underbart, jätteroligt, superbra....

I torsdags åkte jag och Soja mot Herrfallet, Arboga för att vara med på Kennel Hausse läger. Vi hade valt att delta i spår-gruppen med Tina Lorentzon som instruktör. Och vilken grupp vi hamna i...WOW...så trevliga människor och hundar. Alla va otroligt engagerade i alla hundar och humöret va på topp trots lite missöden här o där;)! Tina va en toppeninstruktör som verkligen peppade och gav mig massa ny kunskap. Soja fick en hel del utmaningar och ibland fick hon verkligen kämpa och jag fick återgien bevisat för mig vilken otrolig liten arbetsmaskin denna lilla donna är!!

Kvällarna innehöll god mat, en hel del vin och mycket mycket trevligt umgänge...skrattmusklerna fick sig många rejäla omgångar!!!

Tänk er själva vilken fantastiskt tillvaro.....bo i härlig natur, åt vilket håll man än tittade såg man en trubbnos med en trevlig tvåbening i andra änden av kopplet, träna hund med superhärliga människor och guidas av en toppeninstruktör, umgås och skratta på kvällarna.....jaa...tiden gick på tok för fort och vi saknar det hela jättemycket men minnena finns kvar och dom kan man leva på länge!!

TACK Erica för att du ordnade detta för oss och för att jag och Soja fick vara med o TACK TACK TACK alla underbara människor och hundar för fyra underbara dagar! Vi ses igen!

ps. Bilder kommer snart!

Älskade Anki Bagger

Det var några år sedan nu.....jag "lurade" Emma & Carl att dom oxå skulle bli med boxer (dom va inte så svårövertalade;) ). Då fanns det en liten dam vid namn Annika som behövde ett nytt hem och efter ett kort möte var det bestämt...Anki skulle bli en del av Emma & Carls familj. En dag i Maj åkte vi till Flen för att hämta denna gulvita skapelse. Jag körde bilen hem och Anki gjorde sig bekväm med sin nya husse och matte i baksätet! I början var Anki lite som en otämjd tiger.....en kavat dam med mycket motor och vilja. Men efter en mycket kort tid, och efter ett gediget arbete av Emma och Carl, blev denna lilla donna en mycket följsam och självklar livskamrat. Soja och hon blev från första mötet som ler och långhalm, inte ett gruff eller tjurighet utan omedelbar kärlek......en kärlek som varade......för alltid.....

För ca två veckor sedan fick Emma & Carls, allas vår fina, Sojas bästaste kompis Anki vandra över till den andra sidan. Efter att länge och väl kämpat emot artrosen i bakdelen kunde hon inte längre leva ett härligt hundliv vilket för henne va det enda alternativet....Emma & Carl tvingades ta det fruktansvärdsa beslutet att låta henne somna in. Hur tungt det än är och hur mycket hon än fattas oss alla har hon det bra på andra sidan regnbågsbron där hon kan springa och jaga bollar för benen bär bättre än någonsin!

Älskade lilla Anki Bagger....vi kommer aldrig att glömma dig. Bilden av dig o soja som rusar runt vid ånnabodasjön eller när du med halva tungan utanför munnen ligger o sover på soffan kommer alltid finnas på näthinnan och du kommer alltid finnas i mitt hjärta!

Nyvunnen vänskap - stadsparken Juni -06

-"Bäst vi håller koll polarn"!

(lägg märke till svansarna...någon e högst i rang!)

ALLTID sugen på att pussas!

- Vadå trötta? Vi?

- Anki, e du trött?

- Okej, men vi sover väl lite då!

En kärleksfull men tuff kamp!

Donnorna håller full koll på Ölands åkrar!

Vilar tryggt i husses famn!

ZZzzzzz!

Ja...just nu går det lite i trötthetens tecken här hemma. Jag har börjat jobba heltid och dessutom på en helt ny arbetsplats i en ny yrkesroll vilket minst sagt tar på krafterna. Att gå på dagis tar oxå ut sin rätt så här i början....Soja är helt slut när hon kommer hem och lägger sig snabbt tillrätta i soffan! Det tar väl ett litet tag för oss alla att anpassa oss till det nya livet och det får vara så helt enkelt....när vi är trötta sover vi och i övrigt myser vi mest o när lust och ork finns klickar och shapar vi i vardagsrummet! Känns ganska passande att ha den här perioden just nu när man ändå inte kan göra så mycket annat än att kura upp sig o mysa i soffan. Sen när våren och barmarken återvänder är vi alla gånger på banan fulla av energi.....iallafall liiite;)! Soja trivs iaf på dagis och funkar enligt personalen jättebra....senaste dagarna hon varit där har hon fått hänga med Måns så hon har haft det busigt och mysigt värre!

Dags att sova, klockan ringer kvart i sex imorgon.....omänskligt tidigt tycker jag!

Som sagt....sova är sköööönt!