Ånnaboda!

Vissa dagar är livet bara härligt..igår va en sån dag! Jag,min jobbarkompis Camilla och Soja åkte till Ånnaboda...det va premiärturen dit för sommarsäsongen! Ånnaboda är ett helt underbart ställe och det är verkligen Sojas paradis på jorden...när hon hoppade ur bilen och förstod var vi va hade glädjen inga gränser....hon yrde runt och jag o camilla gick bakom o skrattade!! Vi va där i drygt fyra timmar...gick runt sjön, hade picnic och bara njöt i den strålande solen....Soja sprang omkring, lekte, badade och låg o mös med oss på filten.......som sagt....vissa dagar är BARA härliga!

Tankar och funderingar

Har gått i lite tankar sista tiden och vänt på saker och ting, fram och tillbaka, bak och fram. Har inte kommit fram till nån lösning än men känner att jag vill skriva av mig lite. Det jag funderar kring är platsliggningen och då den med skott.

Soja har aldrig varit det minsta skottberörd. Bästa betyg på den delen på både MH och MT och i verkliga livet aldrig nånsin reagerat.

Platsliggningen har aldrig varit våran grej, jag själv hatar det momentet med allt som kan hända vilket säkert överfört dåliga känslor till Soja (idiotiskt jag vet men så är det)! Vi har jobbat myyyycket med det och fick till en lugn och fin plats MEN på två av våra tävlingar har Soja fått hundar på sig....hon har alltid skött det galant men INTE tyckt att det varit särskilt trevligt såklart så nu är vi där att hon ligger för att hon ska men tycker inte det är särskilt bekvämt.

Åter till skotten.....som sagt en helt oberörd vovve.....en promendad i parken en vanlig kväll för en tids sen, vet inte exakt när det var men det var i samband med någon högtid. Vi möter tre unga killar.....SOM KASTAR EN FRÄSANDE SMÄLLARE PÅ SOJA....den smäller av precis under hennes ben..........
.....ja ni förstår själva.....det har satt vissa spår......

Soja klarar fortfarande skott bra.....MEN i kombination med den obekväma situationen som platsliggning är för henne blir det liksom för mycket.....

Vet inte hur jag ska göra....hur långt ska jag pressa henne....har försökt träna odramatiskt, lugnt, på avstånd, ensam etc etc etc MEN......

Funderingen är att helt sluta med platsliggning med skott o helt enkelt avstå från det på tävlingar för att rädda det som räddas kan inför "vanliga" lydnaden, för utan platsen där kan men ju hälsa hem men i brukset kan man ju faktiskt klara sig bra ändå med lite tur?! Jag vet att platsen har mycket dyrbara poäng men till vilket pris????

Ni har nog förstått mitt dilemma och jag funderar vidare.......en sak är iaf säker.....Soja är framförallt min bästa vän och att tävla henne är en liten bonus.....att få tillbringa livet med henne och ha ynnesten att få träna denna lilla arbetsmaskin är mycket mer värt än tävlingsresultat så oavsett vad så vet jag att det blir bra till slut!

ALMA!

I helgen har vi haft finbesök! I Torsdags kväll kom systerdotter Alma, ensam med tåget!, hit för att mysa med oss några dagar.....toppen tyckte vi alla! Soja blev helt ifrån sig när hon klev av tåget! Det har varit så roliga och mysiga dagar och nu är det jättetomt här hemma...vi ses snart igen skruttan!!

Det går aldrig att sitta för nära varandra!

Man kan alltid va tillsammans...på något sätt!

Frukost på sängen! - Kan man få smarra liiite??

Som sagt....alltid tillsammans!

Måns fick sova över en natt. Alma hade inget emot att sova med en boxer åt varje håll. Samtliga tre snusade sött brevid varandra hela natten!

På önskelistan över aktivteter stog bl.a. att få träna soja på hundklubben och det fick hon så gärna. Eftersom Alma är en sån bra hundtränare lyckades hon på bara ett litet kick få Soja att springa genom fyra hinder på rad;). Imponerande;)!

Lite lydnad fick det oxå bli!

Linförighet!

Inkallning

Hausse-läger!

Varning: finns risk för att följande inlägg kommer innhålla många upprepningar av ord som fantastiskt, underbart, jätteroligt, superbra....

I torsdags åkte jag och Soja mot Herrfallet, Arboga för att vara med på Kennel Hausse läger. Vi hade valt att delta i spår-gruppen med Tina Lorentzon som instruktör. Och vilken grupp vi hamna i...WOW...så trevliga människor och hundar. Alla va otroligt engagerade i alla hundar och humöret va på topp trots lite missöden här o där;)! Tina va en toppeninstruktör som verkligen peppade och gav mig massa ny kunskap. Soja fick en hel del utmaningar och ibland fick hon verkligen kämpa och jag fick återgien bevisat för mig vilken otrolig liten arbetsmaskin denna lilla donna är!!

Kvällarna innehöll god mat, en hel del vin och mycket mycket trevligt umgänge...skrattmusklerna fick sig många rejäla omgångar!!!

Tänk er själva vilken fantastiskt tillvaro.....bo i härlig natur, åt vilket håll man än tittade såg man en trubbnos med en trevlig tvåbening i andra änden av kopplet, träna hund med superhärliga människor och guidas av en toppeninstruktör, umgås och skratta på kvällarna.....jaa...tiden gick på tok för fort och vi saknar det hela jättemycket men minnena finns kvar och dom kan man leva på länge!!

TACK Erica för att du ordnade detta för oss och för att jag och Soja fick vara med o TACK TACK TACK alla underbara människor och hundar för fyra underbara dagar! Vi ses igen!

ps. Bilder kommer snart!