Hopp och förtvivlan

Puh...livet har varit tufft minst sagt dom senaste dagarna....I Torsdags blev soja akut jättedålig från ingenstans. Vi hade varit på besök hos våra vänner Anna o Johan o Sojas bästis Måns (boxerhane på 2 år). När vi kommer hem runt lunch är allt som vanligt, soja har varit pigg o glad hela dagen och lekt o haft skoj med måns. Jag går direkt till frisören o när jag sitter där får jag helt plötsligt telefon...på salongen...hmm....det är patrik som säger att soja är dålig. Vi avvaktar o så ringer han igen o säger att vi måste till strömsholm NU. Snabbt hem för att möta upp dom. Soja försöker vifta lite smått på svansen men är i övrigt helt borta o gör inga kontaktförsök. Ilfart till strömsholm....kan lova att det käändes som minst 300 mil den ggn....kortare andningsupehåll o skakningar på vägen in....det enda man kunde hgöra va att peppa henne att hänga i....tårarna strömmade hela vägen o paniken var ett faktum. Väl framme var ett akutrum fullt med personal förberett för oss o allt gick i en rasande fart...dropp, röntgen. prover undersökning....man bara va där...man hängde inte med...man bara grät o försökte förstå vad som egentligen pågick....för två timmar sen va soja som vanligt sen helt plötlsigt står man där o vet inte om det finaste man har orkar fortsätta....Veterinären kollar o kollar o börjar böja nacken...uppåt inga problem, åt ena sidan inga problem men åt andra då skrek soja ett hjärtskärande skrik så att jag fick lämna rummet och hon visade vet att du rör f*n inte min nacke igen.....ok..alltså nånting i den regionen....men VAD?? Snabbt beslut om inläggning på intensiven och vidare utredning, smärtlindring och dropp under natten och morgondagen......då kom det värsta jag varit med om i hela mitt liv....att lämna min lilla stjärna där och åka hem.....att se hennes medtagna frågande blick och att överge henne när hon mådde så fruktansvärt dåligt var...ja va ska jag säga...skakade och grät som ett barn...att se dom ta iväg henne med droppslangar o grejer överallt är en syn som jag sent kommer att glömma men som jag hoppas var både första och sista ggn jag behövde se....att gå med kopplet i ena handen ut till bilen och inte veta vad som skulle ske....ja....om hjärtat kan gå i tusen bitar som man sjunger i sången...då gjorde både mitt o patriks det. Vi klarade inte att åka hem så vi åkte till Brittmarie och Max i Eskilstuna där vi fick lite kaffe och smörgås o fick prata och gråta lite och gosa med pappa norton...mycket skönt. TACK söta ni! Natten till fredagen kan jag säga att jag inte sov många minuter...låg o titta på mobilen och fasade för att den skulle ringa...för då skulle hon ha försämrats. Tankarna for oavbrutet genom huvudet. Natten blev till dag men inget kändes ju bättre...ringde till Strömsholm men ingen vet. hade möjlighet att prata just då.bara att vänta....igen. På förmiddagen ringer en toppenbra veterinär som säger att hon undersökt soja precis o att hon INTE reagerade i nacken längre. Hon tyckte en ortoped skulle göra en nogrann genomgång av henne så då var det bara att vänta.....igen. På eftermiddagen ringer hon igen...och säger dom bästa orden jag någonsin hört någon säga....."jag tycker soja ska få komma hem ikväll"....jaaaaaaaaaaaaaa!!!! Det de tror har hänt är att hon nog fått en rejäl nacksmäll i leken med måns och att muskeln svullnat o tryckt på alla nerver runt kotpelaren o att hon typ fått smärtchock, inget tyder på något annat, allt annat var u.a. och ortopeden frikände alla leder och knotor;) Vet. tyckte inte att Soja verkade trivas med att vara inlagd utan att det var bättre att hon fick komma hem så att hon kunde slappna av ordentligt och sova för att återhämta sig. SÅKLART SKA HON HEM!!!! Att få se lilla stumpan komma stapplandes i korridoren med plåster på varenda ben var så underbart...då rann glädjetårarna i strid ström o mitt leende gick nog runt hela huvudet....trots att hon var så medtagen o trött skulle vi absolut hångla lite o sen UT från det där stället! Sen vi kom hem har hon i stort sett bara sovit...hon sover o sover o sover....men sömn är ju det bästa sättet för återhämtning så det är ju toppen....även om matten utan tålamod vill se gamla vanliga dojan NU;). Hon äter dricker bajsar o kissar iaf så allt borde ju gå åt rätt håll.....bara hon blir helt bra så får hon sova hur mycket o länge hon vill! Så nu blir det vila, lite piller och promenad i sele några dagar sen hoppas jag så att vi kan sätta punkt för den här historien........Soja är min bäbis....hon måste bara må väl...annars brister mitt hjärta!

TACK TACK TACK alla underbara vänner...tänk va bra man har det som har så mycket underbara människor i sin närhet som finns där när man som bäst behöver...LOVE U!!!

Har säkert missat en massa detaljer o så men det är svårt att återge allt detta i text....men nu vet du iaf lite vad som hänt!!

Det har såklart hänt en massa roligheter också sen vi blogga senast men det tar vi nån annan dag....även jag har lite sömn att ta igen kan jag lova.....men det är ett mindre problem!

Njut lite extra av din fyrbening eller nån annan som du gillar mest av allt;)!