Pepp!

Soja och jag har tur...vi har nämligen hittat två helt underbara privattränare! Hanna o Fredrik ska guida oss vidare i våran träning och jag är så glad och tacksam över detta, det känns toppenbra!!

Soja är en stjärna!

Debuten i Lkl II är avklarad...att samla mod att anmäla tog mig lite tid men till sist så...och jag ångrar mig inte....trots ett missat 1:a pris kändes det som en STOR seger för oss....Soja va grym...hon gick så jäkla bra att det var en fröjd att få guida henne igenom programmet! Poängen blev:

Platsliggning: 7,5 (hon kröp lite tyvärr, men det var en väldigt lugn och fin plats med stabila hundar så jag är nöjd o glad att vi fick den erfarenheten efter allt vi varit med om på tävling.)

Fritt följ: 10 (Underbart, helt enkelt underbart, det bästa fria följet vi gjort, hon va grym!)

Läggande under gång: 9

Inkallande med ställande 9,5

Rutan: 0 (blev helt fel, riktade henne för dåligt o så blev det fel helt enkelt)

Apportering: 7,5 (tog med tassen på apporten innan gripandet, men bra fart o något snett sättande.)

Hopp: 9,5

Fjärrdirigering: 9,5

Helhet: 10 domarens kommentar: Trevligt ekipage med härlig attitid :)!!!

Jag är NÖJD, min älskade lilla duracellhund höll ihop trots att hon gick på tårna och vi hade såå kul ute på plan, det är värt allt för mig!! Inte nog med detta...vid prisutdelningen skulle domaren ge ett ekipage "Domarens Pris": " För ett spikat fritt följ. Erat fria följ är min dröm" va motiveringen och domaren fällde faktiskt några tårar av rördhet....jaa...ja blev ju oxå rörd då såklart! Tack Bettan för dom mycket värmande orden, det kommer peppa oss lång tid framöver!!

Min älskade lilla discohund vad du förgyller mitt liv!

Hopp och förtvivlan

Puh...livet har varit tufft minst sagt dom senaste dagarna....I Torsdags blev soja akut jättedålig från ingenstans. Vi hade varit på besök hos våra vänner Anna o Johan o Sojas bästis Måns (boxerhane på 2 år). När vi kommer hem runt lunch är allt som vanligt, soja har varit pigg o glad hela dagen och lekt o haft skoj med måns. Jag går direkt till frisören o när jag sitter där får jag helt plötsligt telefon...på salongen...hmm....det är patrik som säger att soja är dålig. Vi avvaktar o så ringer han igen o säger att vi måste till strömsholm NU. Snabbt hem för att möta upp dom. Soja försöker vifta lite smått på svansen men är i övrigt helt borta o gör inga kontaktförsök. Ilfart till strömsholm....kan lova att det käändes som minst 300 mil den ggn....kortare andningsupehåll o skakningar på vägen in....det enda man kunde hgöra va att peppa henne att hänga i....tårarna strömmade hela vägen o paniken var ett faktum. Väl framme var ett akutrum fullt med personal förberett för oss o allt gick i en rasande fart...dropp, röntgen. prover undersökning....man bara va där...man hängde inte med...man bara grät o försökte förstå vad som egentligen pågick....för två timmar sen va soja som vanligt sen helt plötlsigt står man där o vet inte om det finaste man har orkar fortsätta....Veterinären kollar o kollar o börjar böja nacken...uppåt inga problem, åt ena sidan inga problem men åt andra då skrek soja ett hjärtskärande skrik så att jag fick lämna rummet och hon visade vet att du rör f*n inte min nacke igen.....ok..alltså nånting i den regionen....men VAD?? Snabbt beslut om inläggning på intensiven och vidare utredning, smärtlindring och dropp under natten och morgondagen......då kom det värsta jag varit med om i hela mitt liv....att lämna min lilla stjärna där och åka hem.....att se hennes medtagna frågande blick och att överge henne när hon mådde så fruktansvärt dåligt var...ja va ska jag säga...skakade och grät som ett barn...att se dom ta iväg henne med droppslangar o grejer överallt är en syn som jag sent kommer att glömma men som jag hoppas var både första och sista ggn jag behövde se....att gå med kopplet i ena handen ut till bilen och inte veta vad som skulle ske....ja....om hjärtat kan gå i tusen bitar som man sjunger i sången...då gjorde både mitt o patriks det. Vi klarade inte att åka hem så vi åkte till Brittmarie och Max i Eskilstuna där vi fick lite kaffe och smörgås o fick prata och gråta lite och gosa med pappa norton...mycket skönt. TACK söta ni! Natten till fredagen kan jag säga att jag inte sov många minuter...låg o titta på mobilen och fasade för att den skulle ringa...för då skulle hon ha försämrats. Tankarna for oavbrutet genom huvudet. Natten blev till dag men inget kändes ju bättre...ringde till Strömsholm men ingen vet. hade möjlighet att prata just då.bara att vänta....igen. På förmiddagen ringer en toppenbra veterinär som säger att hon undersökt soja precis o att hon INTE reagerade i nacken längre. Hon tyckte en ortoped skulle göra en nogrann genomgång av henne så då var det bara att vänta.....igen. På eftermiddagen ringer hon igen...och säger dom bästa orden jag någonsin hört någon säga....."jag tycker soja ska få komma hem ikväll"....jaaaaaaaaaaaaaa!!!! Det de tror har hänt är att hon nog fått en rejäl nacksmäll i leken med måns och att muskeln svullnat o tryckt på alla nerver runt kotpelaren o att hon typ fått smärtchock, inget tyder på något annat, allt annat var u.a. och ortopeden frikände alla leder och knotor;) Vet. tyckte inte att Soja verkade trivas med att vara inlagd utan att det var bättre att hon fick komma hem så att hon kunde slappna av ordentligt och sova för att återhämta sig. SÅKLART SKA HON HEM!!!! Att få se lilla stumpan komma stapplandes i korridoren med plåster på varenda ben var så underbart...då rann glädjetårarna i strid ström o mitt leende gick nog runt hela huvudet....trots att hon var så medtagen o trött skulle vi absolut hångla lite o sen UT från det där stället! Sen vi kom hem har hon i stort sett bara sovit...hon sover o sover o sover....men sömn är ju det bästa sättet för återhämtning så det är ju toppen....även om matten utan tålamod vill se gamla vanliga dojan NU;). Hon äter dricker bajsar o kissar iaf så allt borde ju gå åt rätt håll.....bara hon blir helt bra så får hon sova hur mycket o länge hon vill! Så nu blir det vila, lite piller och promenad i sele några dagar sen hoppas jag så att vi kan sätta punkt för den här historien........Soja är min bäbis....hon måste bara må väl...annars brister mitt hjärta!

TACK TACK TACK alla underbara vänner...tänk va bra man har det som har så mycket underbara människor i sin närhet som finns där när man som bäst behöver...LOVE U!!!

Har säkert missat en massa detaljer o så men det är svårt att återge allt detta i text....men nu vet du iaf lite vad som hänt!!

Det har såklart hänt en massa roligheter också sen vi blogga senast men det tar vi nån annan dag....även jag har lite sömn att ta igen kan jag lova.....men det är ett mindre problem!

Njut lite extra av din fyrbening eller nån annan som du gillar mest av allt;)!

Ånnaboda!

Vissa dagar är livet bara härligt..igår va en sån dag! Jag,min jobbarkompis Camilla och Soja åkte till Ånnaboda...det va premiärturen dit för sommarsäsongen! Ånnaboda är ett helt underbart ställe och det är verkligen Sojas paradis på jorden...när hon hoppade ur bilen och förstod var vi va hade glädjen inga gränser....hon yrde runt och jag o camilla gick bakom o skrattade!! Vi va där i drygt fyra timmar...gick runt sjön, hade picnic och bara njöt i den strålande solen....Soja sprang omkring, lekte, badade och låg o mös med oss på filten.......som sagt....vissa dagar är BARA härliga!

Tankar och funderingar

Har gått i lite tankar sista tiden och vänt på saker och ting, fram och tillbaka, bak och fram. Har inte kommit fram till nån lösning än men känner att jag vill skriva av mig lite. Det jag funderar kring är platsliggningen och då den med skott.

Soja har aldrig varit det minsta skottberörd. Bästa betyg på den delen på både MH och MT och i verkliga livet aldrig nånsin reagerat.

Platsliggningen har aldrig varit våran grej, jag själv hatar det momentet med allt som kan hända vilket säkert överfört dåliga känslor till Soja (idiotiskt jag vet men så är det)! Vi har jobbat myyyycket med det och fick till en lugn och fin plats MEN på två av våra tävlingar har Soja fått hundar på sig....hon har alltid skött det galant men INTE tyckt att det varit särskilt trevligt såklart så nu är vi där att hon ligger för att hon ska men tycker inte det är särskilt bekvämt.

Åter till skotten.....som sagt en helt oberörd vovve.....en promendad i parken en vanlig kväll för en tids sen, vet inte exakt när det var men det var i samband med någon högtid. Vi möter tre unga killar.....SOM KASTAR EN FRÄSANDE SMÄLLARE PÅ SOJA....den smäller av precis under hennes ben..........
.....ja ni förstår själva.....det har satt vissa spår......

Soja klarar fortfarande skott bra.....MEN i kombination med den obekväma situationen som platsliggning är för henne blir det liksom för mycket.....

Vet inte hur jag ska göra....hur långt ska jag pressa henne....har försökt träna odramatiskt, lugnt, på avstånd, ensam etc etc etc MEN......

Funderingen är att helt sluta med platsliggning med skott o helt enkelt avstå från det på tävlingar för att rädda det som räddas kan inför "vanliga" lydnaden, för utan platsen där kan men ju hälsa hem men i brukset kan man ju faktiskt klara sig bra ändå med lite tur?! Jag vet att platsen har mycket dyrbara poäng men till vilket pris????

Ni har nog förstått mitt dilemma och jag funderar vidare.......en sak är iaf säker.....Soja är framförallt min bästa vän och att tävla henne är en liten bonus.....att få tillbringa livet med henne och ha ynnesten att få träna denna lilla arbetsmaskin är mycket mer värt än tävlingsresultat så oavsett vad så vet jag att det blir bra till slut!

ALMA!

I helgen har vi haft finbesök! I Torsdags kväll kom systerdotter Alma, ensam med tåget!, hit för att mysa med oss några dagar.....toppen tyckte vi alla! Soja blev helt ifrån sig när hon klev av tåget! Det har varit så roliga och mysiga dagar och nu är det jättetomt här hemma...vi ses snart igen skruttan!!

Det går aldrig att sitta för nära varandra!

Man kan alltid va tillsammans...på något sätt!

Frukost på sängen! - Kan man få smarra liiite??

Som sagt....alltid tillsammans!

Måns fick sova över en natt. Alma hade inget emot att sova med en boxer åt varje håll. Samtliga tre snusade sött brevid varandra hela natten!

På önskelistan över aktivteter stog bl.a. att få träna soja på hundklubben och det fick hon så gärna. Eftersom Alma är en sån bra hundtränare lyckades hon på bara ett litet kick få Soja att springa genom fyra hinder på rad;). Imponerande;)!

Lite lydnad fick det oxå bli!

Linförighet!

Inkallning

Hausse-läger!

Varning: finns risk för att följande inlägg kommer innhålla många upprepningar av ord som fantastiskt, underbart, jätteroligt, superbra....

I torsdags åkte jag och Soja mot Herrfallet, Arboga för att vara med på Kennel Hausse läger. Vi hade valt att delta i spår-gruppen med Tina Lorentzon som instruktör. Och vilken grupp vi hamna i...WOW...så trevliga människor och hundar. Alla va otroligt engagerade i alla hundar och humöret va på topp trots lite missöden här o där;)! Tina va en toppeninstruktör som verkligen peppade och gav mig massa ny kunskap. Soja fick en hel del utmaningar och ibland fick hon verkligen kämpa och jag fick återgien bevisat för mig vilken otrolig liten arbetsmaskin denna lilla donna är!!

Kvällarna innehöll god mat, en hel del vin och mycket mycket trevligt umgänge...skrattmusklerna fick sig många rejäla omgångar!!!

Tänk er själva vilken fantastiskt tillvaro.....bo i härlig natur, åt vilket håll man än tittade såg man en trubbnos med en trevlig tvåbening i andra änden av kopplet, träna hund med superhärliga människor och guidas av en toppeninstruktör, umgås och skratta på kvällarna.....jaa...tiden gick på tok för fort och vi saknar det hela jättemycket men minnena finns kvar och dom kan man leva på länge!!

TACK Erica för att du ordnade detta för oss och för att jag och Soja fick vara med o TACK TACK TACK alla underbara människor och hundar för fyra underbara dagar! Vi ses igen!

ps. Bilder kommer snart!